Våren 2002 startades en förening vid namn Falu Japanförening på Folkets hus i Falun, inspirationen var föreningen Higashi no Mizu i Luleå. Föreningen hade en ganska omfattande verksamhet men när initiativtagaren återvände till Luleå för fortsatta studier ett år senare fanns ingen som kunde/ville ta upp manteln och föreningen lades ner. Ett år senare tyckte några före detta medlemmar att det ändå fanns ett behov och intresse för en liknande förening.
/ Olof Fridh
Ett regnigt och trist sommarlov 2004 föddes idén om Sakurakai lika tyst och oskyldig som den oskyldigaste jungfru. Några ungdomar funderade på att skapa en förening där likasinnade kunde samlas för att se på anime, spela TV-spel, teckna, spela brädspel och allmänt mingla.
Det skulle dröja till 23 oktober innan det efterlängtade öppningsmötet av Sakurakai äntligen hölls. Runt 20 personer dök upp på det mötet och föreningen fick då sina 13 första medlemmar. Vi började ha våra möten i en kvarterslokal i bostadsområdet Bullermyren i Borlänge. De första mötena gick utmärkt, vilket lockade några nya medlemmar.
Vi åt risbollar, såg på anime vi tagit med, spelade brädspelet Go och samtalade om det mesta mellan himmel och jord. Ordförandens ursprungliga stadgar visade sig inte fungera så bra i praktiken, och därför hölls ett extramöte den 4 december så att styrelsen skulle ha full makt över när de veckliga mötena skulle hållas. Vi lade även till i stadgarna att föreningens syfte utöver att sprida kunskap om japanska medier även skulle omfatta “japanska upplevelser” för att vidga vyerna. Vi införde ett poängsystem i kommunistisk anda där en del av pengarna delas lika mellan medlemmarna i form av “poäng”. Detta system blev dock inte långlivat.
Den 22 Januari 2005 hade vi årsmöte. Utöver de erfodrade punkterna kom vi alla överens om att hemsidan behövde uppdateras betydligt oftare, att mötestiderna skulle vara mer spikade utan onödiga sistaminutenvarsel samt mer marknadsföring.
Tiden gick. Det hade tidigt visat sig att vi inte kunde vara kvar i vår kvarterslokal, och medan vi inte lyckades hitta någon ny lokal i Borlänge ställde som tur var föreningens dåvarande kassör upp på att ha mötena hemma hos honom i hans lilla etta. Under senvåren blev han intagen till en konstskola i Australien och på grund av detta kunde vi inte fortsätta vara hemma hos honom. Behovet av en ny lokal blev desto större. Då det verkade halvt omöjligt att hitta någonstans att vara i Borlänge beslutade jag mig för som ordförande att se mig om i Falun.
Först verkade det nyöppnade Ungdomscenter en lämplig kandidat. Tyvärr visade det sig att de fortfarande höll på att bygga, och att de inte skulle kunna vara öppna för föreningar förrän i september. Detta var alldeles för länge att vänta, då sommarlovet ansågs idealistiskt att göra saker i föreningen. Från ingenstans kom jag att tänka på Ungdomens Hus Valhalla där jag haft teater inom skolan. Då deras syfte är att finnas där för ungdomar som vill aktivera sig, kunde jag inte ha valt ett bättre ställe att vända mig till!
Jag skrev brev till styrelsen där jag presenterade föreningen. Svaret blev ett glädjefyllt sådant – vi fick ha vår verksamhet där! Då vi fått oss en fast lokal började ett långt sommarlov med många roliga Sakurakai-dagar. På ett extramöte måndagen den 27 juni 2005 beslutade vi att vi skulle ha ännu ett tillfälle i veckan då vi träffas. Vi strukturerade upp det så att mötet skulle vara avsett för de som ville förbättra sin förmåga att teckna serier inspirerade av manga. Vår största prioritet blev att marknadsföra föreningen och införskaffa väsentligt material för verksamheten.
/ Första ordföranden,
Marcus Björs
Föreningen fortsatte att ha sin verksamhet på Valla och bytte bland annat till mer ändamålsenligt rum 2 gånger. Sommaren 2009 efter det andra bytet bestämdes det att vi skulle uppgradera våran filmverksamhet med införskaffandet av en projektor och surround system (tidigare hade en liten TV använts). Årsskiftet 2009/2010 flyttade Valla Ungdomenshus till nya lokaler på Timmervägen. Sakurakai höll sig framme och la beslag på det bästa rummet där vi byggde en högkvalitativ biograf. Verksamheten utökades i omgångar till tre och sedan 4 möten i veckan och där står vi idag.
/ Olof Fridh